odulbygget
påbörjades i slutet av förra seklet, det låter avlägset men 1998 är trots allt inte så långt tillbaka. Modulen bestämdes till ca 70 x 90 cm och är gjord i skala N. Dessutom ville jag bygga med Nm, dvs. smalspår. Under mina många resor i Schweiz på 80-talet, kunde man uppleva många gamla lok och vagnar, och otaliga små trevliga smalspårsjärnvägar.
På 90-talet fick jag köpt flera underbara modeller i Nm, här FO, Furka Oberalp. Inte helt billiga modeller, men när man upplevt dessa i verkligheten, så blir det sentimental nostalgi utav alltihop. Dessa modeller är gjorda av en liten fd. firma Lok14 i München, och jag tror det var tillverkning i Tjeckien.
Här i jämförelse med normalspår N. Detta är en CIWL från Rivarrossi. De gjorde flera mycket fina Orientexpressvagnar, (restaurangvagnen är visserligen inget lok, men en Rivarrossivagn i naturlig storlek på stationen i Milano).
Jag hittade ett litet anläggningsförslag i 88 Gleisplanvorschläge från MIBA-förlaget, utav den kunnige mj-byggaren Rolf Knipper, undertitel Kleinst-Anlage auf vier ebenen.
Denna lilla anläggning var tänkt som H0e, men jag hade ju mina Nm modeller. Efter lite skissande, och tänkande, började jag med lite trä och lite papp.
Fig.1: Undre planet och rampen upp i mitten. Rutnät 25 cm. Ritat i efterhand med Blumerts fina program WinRail 8.
Först en stabil träram, sedan kör jag med en blandning av papp, träbitar, gipsbindor och papier-mâché. Det blir stabilt och väger ingenting (förutom träramen då). Rälsen är den vanliga Z-rälsen från antingen Märklin eller Peco. För att få smalspårskaraktär behöver man ändra på avståndet mellan syllarna.
Som bekant får man problem med likström och vändslinga. Först ordnade jag en isolerad del av T-sträckan i fig.1, och bytte polspänning med en omkopplare. När jag började med dekodrar i Nm loken (det funkar, jag lovar!), så hittade jag en dekoder för just vändslingeautomatik. Nu har jag flera sådana på både N-sträckan och Nm-sträckan.
Fig.2: Övre planet med stationen och utfart åt vänster. Rutnät 25 cm.
Tunna korkmattor som underlag och sedan en tunn koppartråd som dosering i kurvan. Det är egentligen överkurs för mig, men jag gillar att prova även svåra saker. Ofta blir det inte bra, men vaddådå!
Med några silikonformar, kan man göra små klippformationer av gips, som jobbas in i terrängen, med varierande resultat..
Så ställer man upp lok och vagnar för att se hur det tar sig ut. Faller stenbroar som det finns så gott om i Schweiz. Dessa broar kommer i en äckligt beige färg, som jag förvandlat till grå-vitt enligt Schweiziskt mönster. Jag bygger inte efter någon mall. Fritt skapande är mitt motto.
När jag började bygga denna modul, hade jag inget utrymme. Jag byggde det mesta av modulen i hallen! Bakgrunden på flera av bilderna är alltså inget annat än hallens garderobsdörrar. Trångt är bara förnamnet.
Kontaktledningar är en sån där sak som ser fint ut men som efterhand blir lite för bra. Man ser en kuggstång i rälsen. Tåget är visserligen RhB som aldrig använder kuggstång men jag tänkte att det måste prövas. I en liten modelljärnvägsaffär i Luzern fick jag se ett litet diorama FO, och frågade givetvis, hur är det där gjort. Det enkla svaret, man tar ett par lövsågsblad och vänder taggarna uppåt!
Tunnelöppningen direkt efter bron, är inspirerad av Landwasserviadukten, från bro direkt in i bergväggen.
Den stora träplattan överst på bilden till höger, gjordes löstagbar för att komma åt under. Det blir den lilla stationen Baden Böcklingen med antydan till stad som försvinner i bakgrunden. När jag började på denna modul så fanns en baktanke att bygga en modul till med en fortsättning. Men den blev aldrig av. Man kan säga att det kom en trädgårdsjärnväg emellan.
På den nedre plattan är ett sågverk inplanerat, med snurrande vattenhjul naturligtvis. Och då passar det bra att ha en liten "waldbahn" med diesellok och timmervagnar. Till detta lilla diesellok fanns beskrivning på hur man "kör" loket med hjälp av en magnet på undersidan av plattan. Denna magnet drar man utefter rälsen med trissor och linor. Nu blev det lite jobbigt. Detta är överkurs i min lilla värld. En sockerbit finns på plats i jämförande syfte!
Modulen blev färdig, åtminstone utseendemässigt. Jag provkörde naturligtvis och hittade en del skavanker, trots att jag varit noga med kurvradier å sånt. Den blev stående och sedan gick åren. Inga kablar är dragna mer än spänning till rälsen. Sedan blev den undanstoppad, stod och samlade damm i många år.
När jag nu har börjat i källaren, med att göra en större N-anläggning, så tänkte jag placera den fina gamla modulen i ena hörnet och bygga till den nyare anläggningen. Ibland kallas det för recycling. I alla de gamla husen hade jag byggt in små glödlampor, 16V och ca. 40 mA! Vilket slöseri. Men det fanns inget bättre då! Nu är jag inne på rumsbelysning, 5V och ca. 4 mA. Och i största utsträckning kan jag köra på äkta solström. En liten mobilladdare räcker för all belysning på anläggningen. När detta skrives är det dock regnig november, och solen "skiner" med sin frånvaro!
Gammalt möter nytt. Den nyare delen byggs med M5 gängstång och 9x9mm trälister. Lite spagetti över det hela, men väldigt praktiskt. Övertäckning sker med papp, gipsbindor och papier-maché, och sedan lite vanligt landskapsmaterial, färgat strössel osv. Fördelen med muttrar på gängstång är att man kan finsjustera nivåer med millimeterpassning.
Jag kan nästan köra över skarven mellan den gamla modulen och den nyare anläggningen. En stor bit tjock kartongpapp, som förses med flera lager tunn papier-maché blir som en träskiva som inte väger någonting. Den måste vara löstagbar för att komma åt under. Nackdelen med papier-mashé är att fukt och papp inte går så bra ihop. När det torkar får man se upp! Där loket står är det tänkt att bli en liten småstadsgata med järnvägen mitt i körbanan. Det upplever man både här och där i Schweiz.
Det gamla sågverket/snickeriet är en Fallerbyggsats från förr. Vid järnvägsövergången står skylten. Vattenhjulet på baksidan drivs av en Faller synkonmotor, som skall ha 16V växelspänning. Det är lite småjobbigt när man håller på med 5V digitalelektronik.
Jag hittade en stor rulle med golvpapp! Det bästa jag någonsin lagt vantarna på. Limmas en eller flera lager under rälsen. Dämpar fint och kan användas till mycket.
RhB krokodilen var det sista loket som gjordes av den lilla firman LOK14 i München. Jag var på god väg att få in en lokdekoder (Zimo MX615, äckligt liten!), men sedan blev de små koppelstängerna helt enkelt för små för mina fingrar. Nu har det blivit avsevärt mycket svårare att få ihop loket!
Luftledningen är visserligen fin, men verkar lite "too much" som det heter på modern svengelska! På den nyare delen saknas stolpar helt och hållet. Det där med att köra ellok utan luftledning! Det lär råda delade meningar om sånt!
Gamla 25-ploga datorkablar (vem minns inte sådana?), plockar man fram ur lådorna. Någon som kommer ihåg serie- och parallellportar till datorn? Blir fint att ansluta växlar och signaler.
Nere till vänster en europakontakt med 2 x 32 anslutningar. Den sitter under stationsplattan, så att man kan lyfta upp den utan att hålla på att pilla med en massa lösa anslutningar.
Mina pappspant med tidningspapper som utfyllnad. I papp är det enkelt att göra hål med en sax, och så har man kabelklämmor på köpet.
Vid den lilla stationen är det tänkt att en liten stadsdel skall växa fram. Gamla korsvirkeshus med charm, som man finner på så många platser i Tyskland och Schweiz. Tågen går gärna på huvudgatan genom stan (som t.ex. här!). Därför började jag experimentera med gatsten. Hittade som vanligt i mina gömmor, en ask från Vollmer med gatsten och tillbehör. Baksidan var försett med klister som numera helt torkat in.
Signalen av fabrikat Kyodo, Japan, hittade jag i Schweiz i slutet av 90-talet. Jag köpte på mig flera stycken. 12-14 V med inbyggt motstånd och likriktardiod..Jag ändrar på motståndet och skippar dioden för jag kör på 5V (eller 3,3V), elektronikspänningen. Med bara 4 eller 5 mA per signal, kan man driva dessa signaler med vanliga digitalkretsar.
Det står en liten skylt framför signalen med ett E på. Dessa ser man i Schweiz och betyder Ende på kuggastången. En liten mässingstråd, en pappskiva och E skriver man ut på skrivaren.
