tterligare små tåg
ICE Sträckan Hamburg - Augsburg började byggas medan jag fortfarande var kvar i München och man kunde se de stora bro- och tunnelbyggena när man åkte norrut på den gamla järnvägen. Halvvägs upp genom Tyskland passerade den gamla järnvägen alldeles nära den östtyska gränsen. Man såg den långa stängselprydda dalgången, vakttorn och soldater som övervakade gränsen.
Min version av ICE är den första serien, och också den första versionen från Fleischmann. Den karaktäristiska "puckeln" på restaurangvagnen är lika fin från insidan. Där har man inmundigat både ett och annat gott genom åren. Som t.ex. när man tar nattåget (bortrationaliserat sedan länge!) från Köpenhavn H vid sjutiden på kvällen och stiger av vid Frankfurt Hbf x kl. 6.15 på morgonen. Strax efter inträffar ett ICE som kommer från Köln, man äntrar den fina Kniv&Gaffel (se utförligare betraktelser i boken Min Resa) och beställer in den stora frukosten. Sedan njuter man sig igenom frukosten under tre timmar, på väg söderut mot Basel. Gott nybryggt kaffe, frallor, marmelad, skinka, juice, ägg "das ganze Programm" som tysken säger. I mitt tycke är det ett väldigt skönt sätt att resa.
Den här modellen går lika mjukt som originalet, man märker inte att man dundrar fram med 250 km/tim. Jag har ett par vagnar till, men det får knappast plats på min lilla yta, och så värst fort kan man inte heller köra. Skall man köra ICE i N-skalan på riktigt, så får man ha en tennishall till förfogande.
Det där med skalenlig hastighet och skalenliga avstånd är ju en sån där sak. Man kan ju ha en runda på golvet och så ser man efter. Det är ungefär 50 mil mellan Göteborg och Stockholm. Då kör vi 50 varv på golvrundan, och vips är vi i Stockholm. Svåare än så behöver det inte vara faktiskt. Min granne berättade nyligen att det var så dom körde Märklin i början av 60-talet. Att leka är roligt och ändå inte förbjudet!
DR 132 Ludmilla har jag för mig att den kallas i folkmun, av sovjetiskt ursprung,. Den brummar och brötar alldeles väldigt i verkligheten. Ett diesellok när det är som bäst. Detta är en Brawamodell.
V200 är ett gammalt fint diesellok. Jag gillar de runda formerna, och färgsättningen. Det fanns en östtysk variant som var rent motbjudande till både färg och utseende. Men V200, det är vad jag kallar ett lok det. Och de där stora öppna godsvagnarna såg man i tusental på de tyska järnvägarna på 80-talet. Därför har jag också "tusentals" av dessa, om man räknar skalenligt alltså.
TM - den lilla schweiziska traktorn. Dessa ser man, i olika utförande, på alla små stationer i Schweiz. Alltid liv och rörelse på schweiziska stationer. Detta är en Arnold, dekodern är en DH Selectrix. Det är ganska trångt därinne!
RC2 har man ju åkt med. I förarhytten alltså. Jag köpte en sån där Skandinavien-Runt-biljett på 80-talet. I Vännäs bytte jag tåg och kom att prata med en som höll på att rangera. Han ordnade plats på nästa tåg norrut, till Bastuträsk. En intressant upplevelse. RC-loket är en fin färgklick på banan. Detta Fleischmannlok är inköpt då det redan fanns dekoderplats förberett.
BR44 Detta är ett Rocolok från tidigare. Men det är problem med kortslutning vid det främre löphjulet. Man får fila lite och lacka över. Dessa gamla bjässar kunde man se i reguljär trafik på 80-talet i DDR:
