orsika
Jag tog farväl av Joëlle på kajen i Nice, och med ett vemodigt leende klev jag på den vita bilfärjan som på 6 timmar skulle ta mig till Korsika. Från Calvi i norra änden av Korsika, började jag trampa söderut på västkusten, men först tog jag givetvis ett dopp i det korsikanska medelhavet med utsikt över Calvi. En liten järnväg gåt tvärs över Korsika.
Smala men dock asfalterade vägar ringlar fram utefter bergssidan, som stupar rätt ner i havet.
Dessa små torn ser man överallt utefter kusterna på Korsika. Det var ett slags vakttorn.
Och ja, det är supernajs att hoppa i det svarta havet, dvs. det blåa medelhavet, på kvällen.
Den smala landsvägen går en bra bit upp efter bergssidan, men plötsligt befinner man sig nere vid en skön sandstrand, och hoppar i, så klart. Vattnet alltså.
Och bakom nästa krök ännu ett vakttorn. Scenerierna som dyker upp är väldigt vackra. Det är ibland svårt att ta in, som de här gamla husen på ruinens brant, bokstavligt talat!
"Cela m'a rappelé tout a fait mes belles insomnies d'il y a trois ans, quand j'habitais le phare des Sanguinaires, là-bas, sur la côte corse, a l'entrée du golfe d'Ajaccio" .
Detta skrev Alphonse Daudet i sin bok Brev från min kvarn, 1869. Han bodde alltså i fyrtornet på den lilla ögruppen strax utanför Ajaccio. Han talar om sömnlösa nätter när stormen piskar på. Jag har även besökt författarens kvarn söder om Avignon.
Napoleon kom ju från Ajaccio. I centrum står han på en hög piedestal.
