har varit ute och rest
Mitt resande började i 3-årsåldern. Resan gick till Mullsjö, för mamma hade en kusin där. Lägg märke till resväskan, med många fina resedestinationer på. Det var modernt då, att visa att man varit i Rom, Paris och metropolen Mullsjö. (Rom och Paris kom jag till så småningom).
Bilden till vänster är inte svart/vit, det ser bara så ut. Ibland behöver man ta en paus i cyklandet oavsett väder.
70-talet
präglades av långa, härliga sommarcykelturer ut i Europa. Regn och många backar blev det.
På den gula landsvägen som kallas N202 och är 41 km lång, stretade jag mig uppför denna eftermiddag. Från St.Michel-de-Maurienne vid ca 700 möh upp till Col du Galibier, 2645 möh. Sedan en skön nedförsbacke på 7,5 km, ner till Col du Lautaret vid 2048 möh..Bilden ovan är tagen vid spetsen på den röda pilen, i pilens riktning.
Vid Col du Galibier utlovas en strålande vy, nästan 360 grader. När jag närmade mig, började molnen dyka upp och vid passet såg man ingenting, knappt ens vägkanten! Första delen av den långa sköna nedförsbacken blev alltså ett äventyr i sig. En brant och mycket kurvig backe utan sikt! Men plötsligt kom man ut ur molnen och därunder utbredde sig landskapet rätt så hyfsat.
Under mina cykelturer i Frankrike hittade jag den fina Michelinkartan och införskaffade den ena efter den andra delen, allteftersom cykelfärden blev längre. Skala 1/200000, dvs 1 cm lika med 2 km. En fantastisk karta när man är ute och cyklar i Frankrike.
På 70-talet i Frankrike, kunde det vara rätt varmt också. Jag hade ofta över 30 grader. När man slog upp tältet på kvällen var det riktigt skönt när temperaturen sjönk ända ner till 25!
Här på väg upp till Col des Aravis
Där uppe vid passet (1498 möh), var det alltför mycket turistgeschäft för min smak, så jag fick inte tagit någon skön bild utan fortsatte direkt ner mot Annecy. En lång härlig nedförsbacke på minst 15 km. Givetvis blev det ett dopp i den fina Lac d'Annecy.
Denna typ av inrättning blev ofta en välbehövlig tillflyktsort när det började dra ihop sig till oväder. Många gånger fanns det inget skydd att få syn på. Då var det bara att bita ihop och trampa vidare i ösregnet! Vid ett tillfälle kommer jag fram till ett litet hotell i skymningen, efter en hel eftermiddag av regn. Skönt att få torkat upp alla fuktiga kläder å så, tänkte jag. Med obefintlig värme på hotellrummet, var allting lika fuktigt nästa morgon. Bara att packa ner alltihop och se glad ut!
Man lägger märke till skäggväxten på två av de tre bilderna ovan. Det är således från resan något år tidigare än bilden längst till vänster. Skägget blev för jobbigt och eliminerades!
När man klev in i en liten speceriaffär för att proviantera, brukade jag uppehålla mig vid djupfrysningsdisken en bra stund. Det svalkade fint!
En sommar trampade jag genom trakterna av Verdun, platsen för första världskriget. Stora djupa skogar där förr en liten stad legat. Det var med andakt man cyklade den lilla grusvägen fram, som förr varit huvudgatan genom en liten stad. Gatuskyltar fanns utsatta och vita stenar visade var de olika husen hade stått.
På sena eftermiddagen kommer jag fram till sluttningarna ner mot Lac Léman, Genèvesjön, i närheten av Vevey. Det var ju där som Chaplin bodde, men det visste jag ju inte då, annars skulle man ju knackat på och tackat för alla goa filmer. En eftermiddagsmåltid på en liten mur utefter vägen, med utsikt över hela sjön. Kan det bli bättre? Jag hittade sedan ett hotell, också med utsikt över sjön. Månen gick upp bortom de franska alperna på andra sidan.
Fler detaljer om cykelturerna på 70-talet finns i min bok.
Ett litet tåg som går från Martigny i Schweiz till Chamonix i Frankrike. Jag fick hjälp med att stuva in cykeln och åkte med uppför de värsta backarna och klev av vid gränsen, Châtelard. Huvudgatan genom Chamonix sluttar utför och i fjärran ser man den massiva konturen av Mont Blanc.
Jag kunde inte motstå frestelsen att ta "Telefeique'en" upp till Aiguille du Midi. Jag ställde helt enkelt cykeln med packning och allt vid husväggen längre bort. Där stod redan många cyklar. Där var lite för mycket folk, men det var en strålande upplevelse. Jag hade glömt en chokladkaka i jackfickan, som hade blivit i lösaste laget, på gränsen till flytande. Väl uppe på toppen, där det var ca 4 grader plus, alltså kylskåpsklimat, hämtade sig chokladkakan och kunde förtäras i vanlig ordning! Det var ca. 2 timmars väntetid på att få komma med kärran upp, så jag gick en liten tur i stan.
Vackert, varmt och torrt på sydfranska landsbygden.
Ibland tornar problemen upp sig maximalt. Här vid Seecamping i Bregenz vid Bodensjön, nära schweiziska gränsen. Här hade det ösregnat och allting var 'pisseblött' , som det heter med ett fint ord. Hela gräsmattan där jag tältade hade stått under vatten några dagar tidigare. Dessutom hade jag problem med cykeln. Plastpåsar kan vara bra att ha. Dagen efter kom jag till Lichtenstein lite längre söderut, och fick köpt mig ett stort plastskynke att ha under tältet när det är blött. Bara en sån sak!
80-talet
präglades av många spännande tågresor kors och tvärs över Europa. Schweiz blev ett favorittillhåll pga. alla gamla lok och vagnar som gick i reguljär trafik på 80-talet.
Den sista utgåvan av den gamla schweiziska tidtabellen. Kartan nedan är från denna tidtabell. Från tiden på 80-talet har jag lyckats resa runt med tåg (rött). buss (grönt) och båt (blått). Många resor blev det! Men så fattas det några små sträckor här och var. Och då säger jag: vem bryr sig. De två högst belägna järnvägsstationerna, Jungfraujoch, 3450 möh, och Gornegrat, 3089 möh, vid Zermatt, har inte hamnat på min resekarta. Det beror mest på att de är mycket dyra, även om man har SwissPass! Även med rabatt, river det ett stort hål i plånboken. Å då sa jag: Tack, det får vara.
Det var under mina år i München, som jag hittade till Schweiz. Det gick två tåg till Zürich varje dag, och eftermiddagståget kl. 16.05 passade precis. Man går lite tidigare från jobbet på fredag, hämtar ut väskan på stationen (som man lämnat där på morgonen på väg till jobbet!), hamnar i St. Gallen vid nitton-å-tretti-tiden, där man uppsöker ett av flera stamhotell. Ofta åkte jag med SwissPass, 4 dagar, med 2 dagars semester.
Några av höjdpunkterna i mitt 80-talsresande:
En promenad nära Hauptbahnhof i München. Är det en hottad version eller bara en synvilla?
På floden Isar som flyter genom München förekommer dessa farkoster. Man startar i Wolfratshausen längre upp, och dricker och festar till umpa-bumpa-musik hela vägen ner. Lägg märke till toalettfaciliteten längst bak, där man kan lätta på trycket och pinka rätt ut i Isar, som praktiskt nog är vattentäkt till storstaden.
